Torshällare berättar – Emelie Otterbeck

Vi bodde i Eskilstuna när jag blixtförälskade mig i det rosa kalkstenshuset huset från slutet av 1800-talet i Torshälla. Jag hittade huset på nätet och jag har sällan blivit så förälskad. Så fort jag såg det tänkte jag att jag bara måste bo i det. Där var det, det var mitt hus!

Vi la vårt bud och lyckan var såklart stor när det efter lite nervositet visade sig att vi skulle flytta och fick börja packa. Varken jag eller min sambo hade bott i Torshälla tidigare, men det tog inte många dagar att inse vilken fullträff det var att flytta hit. I och för sig kan man ju bo var som helst bara man har trevliga människor omkring sig, och det visade sig att staden var full av kreativa och härliga människor vilket ju var ett extra plus.

För mig är det viktigt att min son växer upp i stad med en blandning av människor från världens alla hörn och olika bakgrund och det hittar du i Torshälla. Som fotograf arbetar jag ganska ofta några dagar i sträck i Stockholm och efter de dagarna är det alltid skönt att komma hem till en stad med ett betydligt lugnare tempo. Dessutom… allt du behöver för din vardag finns ju i Torshälla.

Vi hann att bo in oss rejält och trivas i Torshälla när det kom ett förslag att det som blivit vår viktigaste livlina, Nattis, kanske skulle läggas ned. Nattis är en nattförskola i hemmiljö som är väldigt familjär med lugn och trygg miljö. För att vår lilla familj skulle få hela vårt livspussel att fungera var Nattis en mycket viktig pusselbit. Personalen är fantastiska och deras fokus är att skapa en lugn och mysig gemenskap. Genom sitt sätt att vara hade personalen blivit lite av en extrafamilj för oss.

Vår son fullkomligen älskade att vara där och jag var förtvivlad. Min sambo och jag är båda inflyttade till Eskilstuna och Torshälla och vi har inga släktingar i stan. Vi har båda två arbeten med oregelbundna arbetstider och Nattis hade gjort det möjligt för oss att ha en fungerande vardag. Utan Nattis visste jag att jag skulle behöva tacka nej till många arbetstillfällen.

Så jag engagerade mig. Jag ringde, skrev brev och pratade med allt och alla. Jag gick på möten och jag pratade om Nattis betydelse för oss föräldrar och den möjlighet som det innebar för oss som flyttat hit. Kommunen hade som förslag att vi kunde använda oss av Nattis inne i Eskilstuna, men det förslaget och en av lösningarna, där vårt barn bland annat skulle åka taxi tur och retur ensam med olika främmande personer varje gång, kändes inte alls bra.

Anledningen till förslaget, att lägga ned Nattis, var att kommunen trodde att de skulle spara pengar. Men för att ett samhälle skall fungera bra behöver både inkomster och utgifter samt befolkningens behov för att få en väl fungerande vardag att läggas i samma pott när man skall beräkna kostnaderna. Dessutom, det var ju många som stod i kö för att få komma in på Nattis så behovet fanns och finns. Det kostar att ha ett välfungerande samhälle och att se till att ha en fungerande barnomsorg, men jag är säker på att det betalar sig i längden. Jag blev faktiskt lite förvånad när nämnden inte gick på förslaget utan istället valde att konstatera att Nattis var viktigt för Torshälla och det är vi mycket tacksamma för.

Just den här händelsen har lärt mig att vi alla kan påverka så mycket mer än vi tror. Om vi går samman kan vi bidra till att lyfta det som vi anser stödjer vår stad och alla som bor här. Jag uppskattar att det är så många som verkligen brinner för kulturen i Torshälla. Det finns så mycket bra här och jag tror på att bygga vidare på det som redan finns i Torshälla.

Om jag fick drömma stort skulle vi, kanske i någon gammal industrifastighet, skapa ett gigantiskt kreativitetshus med öppna verkstäder dit alla Torshällabor kunde komma och skapa eller bygga tillsammans eller var för sig. Här skulle du kunna utveckla dina kreativa idéer och gå på workshops för att lära dig nya saker. Kreativitetshuset skulle vara en fantastisk samlingsplats för unga som gamla och en fin mötesplats som i sin tur kan bidra till mer kreativitet och kultur i vår stad. Ja, ibland tänker jag att vi faktiskt skulle våga lite extra mycket och ’Go Bananas’ lite mer.

Om jag fick helt fria händer skulle jag måla hela stadens hus i glada färger och skapa en superfärgglad stad. Lite som de där färgglada städerna som finns i till exempel Cinque Terre i Italien och som man åker till bara för att se dem i verkliga livet. För så är det ju, vi blir glada av färg och av att våga lite extra.

Emelie Otterbeck, fotograf, Torshälla. Berättat för skribent Catherina Ronsten.

Det bästa med Torshälla enligt Emelie Otterbeck

1. Här finns allt du behöver
2. En mysig småstad Kulturen, blandningen av gammalt och nytt
3. Naturen, vattnet, hamnen/båtplatserna
4. Mångfalden och människorna

Dela