Torshällare berättar – Åsa Brandt

På sommaren 1967 hade min man och jag kört från Stockholm där vi bodde och det var när vi kom i vår gula Renault 4 L och körde igenom Torshällas gamla kvarter vid kyrkan som jag tänkte ”Här skulle jag vilja bo”. Här fanns allt vad vi behövde för ett bra vardagsliv. Vår flytt gick från en minilägenhet i Bandhagen till ett eget litet gammalt hus i Torshälla. Min svärmor grät när hon fick se vad vi hade köpt. På den tiden var det många förfallna hus i kvarteren runt kyrkan och vårt hus var väl inte ett av de bästa. Men min man och min fosterfar hjälptes åt att omvandla det fallfärdiga huset till ett bra boende.

Min man, som arbetat som teckningslärare i Eskilstuna, och jag har själva skapat vårt boende utifrån våra intressen och vår kunskap. Vi fick möjlighet att köpa det gamla förfallna vattentornet i Torshälla, byggt 1934, där jag byggde min tredje glashytta. I Torshälla har vi haft möjlighet att skapa ett fint boende för vår familj. Jag är beroende av att det är vackert omkring mig och det är det på många platser i Torshälla. Våra två barn har fått förmånen att växa upp och gå i skolan i Holmens gamla skola samt Kyrkskolan. Skolor som i dag inte längre finns kvar. Jag minns speciellt en dag då en av pojkarna kom hem från skolan, när han gick i ettan, och sa: ”Mamma, här är det precis som i Bullerbyn, bara annorlunda”. Han hade rätt.

Jag utbildade mig till keramiker och formgivare i glas på Konstfackskolan i Stockholm under åren 1962-67. I Torshälla, granne med kyrkan, startade jag Europas första studioglashytta och tack vare den publicitet som min verksamhet fick hjälpte jag nog till med att sätta Torshälla på kartan. Det är jag stolt över. I dag säger jag ibland att jag är trött på glaskonstnären Åsa Brandt. Efter ett 40- årigt intensivt yrkesliv känns det skönt att få dra sig tillbaka och vara nöjd över det jag fått uppleva. Men personen Åsa Brandt, henne är jag inte trött på. Jag är visserligen inte med i så många sammanhang längre, men jag är fortfarande intresserad, nyfiken och engagerad inför framtiden.

När vi flyttade till Torshälla var jag ung och ibland ordentligt arg över vad som hände med vår stad. Som när politikerna ville riva Stadskällaren. Då skrev jag en lång arg insändare i Eskilstuna Kuriren som fick stort gehör. Huset med Stadshuskällaren och med målningar av bland annat Allan Ebeling köptes och räddades av Ralf och Anna-Stina Rilton från Stockholm. De rustade upp huset och gjorde om det till 5-6 lägenheter. Min man och jag blev goda vänner med familjen Rilton och trots att de var mycket äldre än vi upplevde vi dem alltid som unga. De var fyllda med idéer, kraft och energi och de blev viktiga förebilder för oss. Ralf och Anna-Stina såg alltid möjligheter med det mesta och ville hela tiden förnya sig. Det var en gåva för min man och mig att få lära känna dem och förstå att livet inte är slut även om man är pensionär.

Torshälla är en förstad till Eskilstuna, idag mer än någonsin. Torshälla vill gärna vara en turiststad, men hur skall vi kunna konkurrera som turiststad med ex. Strängnäs och Mariefred. Jag tycker vi skall satsa på att skapa fler riktigt bra boendemiljöer i Torshälla. Här kan man gärna bo för här är så bra att bo! Torshälla är nära till många städer. Ja, med åren kommer vi till och med närmare och närmare Stockholm. Flyg, tåg och motorväg gör det möjligt att bo i Torshälla och ha hela världen som sin arbetsplats. Jag vet, jag har testat!

Här i Torshälla har vi nära till varandra och naturen. Dessutom är det en vacker plats att bo på med många vackra hus och med en bra service på många områden. Om jag fick drömma fritt skulle vi i Torshälla bygga ett stort vackert orangeri på sluttningen ned mot vattnet vid Holmberget. Det är ursprungligen min mans idé och jag ser det hela framför mig. Det är en kall vinterdag då jag vandrar tillsammans med min man över ån till orangeriet. Vi stiger in i den tropiska värmen, tittar ut över ån och gamla Torshälla. Vi njuter av grönskan med spännande växter från världens alla hörn. Några fåglar kvittrar och en fjäril passerar medan vi slår oss ned inne i orangeriets café. Där sitter vi länge under ett träd med mogna apelsiner färdiga att skördas. Torshälla är en bra stad med massor av möjligheter!

Åsa Brandt, glaskonstnär, Torshälla. Berättat för skribent Catherina Ronsten.

Det bästa med Torshälla enligt Åsa Brandt

1. Att det är vackert i Torshälla
2. Närhet till Eskilstuna, Stockholm och andra större städer
3. Närhet till Mälaren och naturen
4. Bra boendemiljöer

3 smultronställen i Torshälla

 Ekbacken när blåsipporna blommar.
 Kanottur från Kofältet upp mot Eskilstuna.
 Utsikten från Klockberget

 

Dela